Jag har svårt att hitta orden, det finns så mycket inom mig när jag tänker på attentaten i Norge. Mina tankar, kärlek och stöd går till de drabbade och deras familj.
Det pågår en uppdelning av människor i "vi och dom" i Europas politiska retorik. Jag vill som Ann Heberlein varnar för en värld som inte ger plats åt alla.
Jag anser att Breivik är en terrorist som har funnit allierade i partier som Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Dansk folkeparti. SD sprider myter och fördomar om islam, enligt Jimmie Åkesson utgör islam "vårt största utländska hot sedan andra världskriget". SD värnar om svenska folkhem, en ideal som tvångsteriliserade handikappade på 50- och 60- talet. Samma ideal som utförde oetiska forskningar på människor som inte passade in i normen. Kvinnans plats är i hemmet enligt den idealen som Jimmie Åkesson och hans parti vill föra fram.
Vi måste möta dessa retorik med retorik, det går inte att tiga ihjäl dem. Vi måste börja med oss sjäälva. Hur möter vi människor från andra kulturer? Hur pratar vi om andra kulturer? Tar vi ansvar?
"Vi måste göra klart för både Brevivik och Jimmie Åkesson att vi inte vill bli räddade. Vi tror inte på deras vision. Vi har egna visioner, om en värld med plats för alla människor". (Ann Heberlein, doktor i etik)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar